Fröken i Söder- medaljens baksida

Obs! Läs inte detta inlägg om du är kvackelmagad.....

I går var det löpning i Göteborgsvarvet. Sedan i fredags hade jag en liten magåkomma som körde runt i magen. Denna beror nog på att jag suttit stilla(inte likt mig )och rättat nationella prov med 11 andra matematiklärare i fem dagar eller att jag ätit något som inte varit fräscht.

Före

Med en viss tveksamhet för hur det skulle gå startade jag och det gick rätt ok även om det körde lite i magen. Efter 15 km kände jag paniken växa och sprang nog en väldigt snabb spurt fram till den blå toaletten som jag skymtade.
Det blev ytterligare ett stopp på Avenyn....
När det var 2-3 km kvar fick jag gå/ lunka eftersom jag inte visste om det fanns någon toalett före mål.
Jag tog mig runt på 2h och 17 min och medaljen kändes så välförtjänt runt min hals!

Efter

Vid tog en taxi hem till syrran eftersom jag inte hade klarat mig på en buss- den hade tom inplastade säten vilket min syrra och kompis hade väldigt roligt åt;-)

Mig mage fortsatte krångla hela eftermiddagen och kvällen som jag fick tillbringa på "damrummet" till strax efter 22. Fick i mig väldigt lite mat vid 22.30 och sedan sängläge. Det blev ingen Mello för mig....
Ett tag var jag så dålig att jag tom funderade på sjukhus...och jag är inte den som kontaktar sjukvården i första taget.

I morse åkte vi hem vid 06.00, men min mage är fortfarande inte helt ok så jag kör med Proviva. Det känns lite bättre som tur är.
Så här i efterhand är jag nöjd att jag tog mig runt och tror att jag blev så dålig av en kombination av mage som inte var i fas och en sk löparmage.
Jag har ju haft en del strul förr med min mage i och med att jag har bråck på diafragman, men den har varit väldigt bra länge tack vare regelbunden bra kost, aloe veradryck(Forever living) och motion. Min mage var jättefin på gastroskopin för ett par veckor sedan, därför tror jag att det är något jag ätit(+ kanske löparmage)

I dag blir det väldigt lugnt för min del och i morgon ska jag jobba hemifrån, vilket känns otroligt skönt med tanke på omständigheterna.

Hoppas att du inte blev för äcklad! Kram Stina
PS. Jag tror inte jag ska springa nästa år...fick inte "blodad tand"DS